Nu har jag bara läst några av böckerna på svenska, men föredrar nu när jag har utvecklat min engelska att läsa böcker på orginalspråk. Kan ibland känna att vissa böcker är svåra att läsa på orginalspråket, ibland för att det är brittisk engelska som skiljer sig från amerikansk engelska. Men att läsa på orginalspråk vinner man tusen gånger mer än att läsa på svenska. Mest för att det är mer nyanser och saker blir "lost in translation", tyvärr.

Jag håller med där! Jag brukar dock läsa böckerna på svenska innan, för att vara säker på att jag hänger med överallt då jag sedan läser i originalspråket. Då får man också se skillnaderna i uttryck och skrivsätt, vilket är intressant att granska. 

Jag har dock faktiskt inte läst LOTR på engelska ännu, men det kommer!

#2 Funderar lite om det är skrivet på "äldre" engelska med… kan vara svårare att ta sig igenom.

#3 Ja, det är nog främst därför som jag ännu inte försökt ta mig igenom dem. Nog för att det antagligen inte är så jättesvårt, jag är väldigt kunnig inom det engelska språket, men det kan nog vara lite ansträngande. 

T.ex så märker man ju tydligt i de svenska översättningarna vilka som är nya och gamla. Tycker den gamla svenskan kan bli hemskt överdramatisk och jobbig att ta sig igenom också.

#4 Det är väldigt positivt senare i skolan och övriga livet om man läser det på orginalspråket. Har förbättrat min förståelse enormt och märker skillnaden mellan mig och de som gick mitt program och hur de kämpade med engelskspråkiga artiklar.

Den första jag läste var Ohlmarks översättning men han har fyllt ut en hel del och förfalskat striden med Nazgulernas konung i Konungens återkomst så det är nog ingen översättning att rekommendera. Har senare läst orginalet, har inte haft nåt problem med att läsa engelska bara det är intressant nog.

Försöker alltid läsa boken på orginalspråk (eller engelska om boken är utgiven i typ Ryssland). Tycker det är roligt att läsa böcker som är skriva på engelska. En del gånger prövar författarens dialekt ens hjärna när man läser :)

På originalspråket tycker jag är överlägset bäst!

Det där med ringvålnaden är ju naturligtvis väldigt illa. Dock föredrar jag ändå Ohlmarks översättning för jag tycker att han har lyckats översätta alla platser och namn så vackert istället för i den nya översättningen där man försökt direktöversätta mera och tappat mycket av magin och känslan i namnen. De har ju till och med skrivit om och gjort ringenversen tråkigare, i mitt tycke. Mer lik orginalet kanske men inte lika stark. Överhuvudtaget tycker jag illa om moderniseringen av språket. Passar kanske andra men inte mig :)

Att direktöversätta är sällan någon lämplig metod, olika språk har olika kultur, en del engelska efternamn t.ex. låter helt galna om man direktöversätter dom, nu har jag inte läst den nya översättningen så den skall jag inte utala mig om

Har bara Ohlmarks översättningar. Skulle gärna vilja läsa på orginalspråket också

jag är högeligen medveten om att ohlmarks fick en (hel) del smisk på fingrarna av självaste tolkien, och det är räligt med de både små och stora direkta felaktigheter han skriver i sin översättning, men jag tycker att hans översättning förmedlar en känsla överlägsen den som andersson och olsson tolkar även om nyöversättningen eventuellt ligger närmre tolkiens avsikt. jag tycker helt enkelt inte att nyöversättniningen har tillräckligt med fördelar för att väga upp det fulare språket. (och vad gäller lyriken förstår jag inte alls hur man tänkt. olsson måste ha kunnat göra bättre ifrån sig?)

… och varför får sådana här diskussioner mig alltid att känna mig som en otrogen förrädare mot det tolkienska arvet? vilken förbannelse att ha fått åtnjuta den troligen bästa (estetiskt) och samtidigt sämsta (fakta- och delvis namnmässigt) av lotr-översättningar. inte lätt att ha en rak åsikt då.

Är det någon här som har tänkt på att anledningen till att mycket av språket låter bättre i original än i den nya översättningen är för att ni helt enkelt inte har engelska som modersmål och därför inte märker på samma sätt om något låter lite banalt eller torrt?

Jag pratar dagligen med ett gäng modersmålstalare från de stora engelskspråkiga länderna, och ingen av dem tycker att Tolkien någon mästare när det kommer till själva prosan och poesin, utan den stora styrkan rent språkligt ligger i det bakomliggande arbetet med flera påhittade med sina egna etymologier, och hur han har namngett saker och gett alla namn sin alldeles egen historia och betydelser.

Visst, nu har språket i vissa fall blivit ännu mer avskalat än vad Tolkiens original är, så fog för kritiken finns, men jag skulle inte säga att det är en rent dålig översättning utan snarare får svenska läsare för första gången i alla fall en uppfattning om de brister verket faktiskt har.

Namnen är vad jag vet översatta enligt de anvisningar Tolkien tog fram som en reaktion på Ohlmarks översättning dessutom, och här framgår återigen att för Tolkien var det just betydelsen av dem som han ansåg vara det allra allra viktigaste, inte att allt skule låta så jättesnyggt. Ta Merry till exempel, som namn betraktat är det lite typ som Glader (dvärgen i Snövit ni vet), det är bara det att vi icke-modersmålstalare inte reagerar på det så starkt.

Den gamla översättningen lämnar jag därhän då den inte direkt är en översättning så mycket som en tolkning, den har på något sätt blivit Ohlmarks bok med Tolkiens värld och handling. Det är helt ok att tycka att den är bättre, men ja… det blir som sagt som att jämföra två olika verk, inte samma på olika språk.

Det är sant. Samtidigt tycker jag mig, min icke-modersmåls-engelska till trots, märka att Tolkiens språk låter torrt. Fast jag tycker personligen att det är en stor del av tjusningen! Må hända att han inte var en prosa- och poesimästare på det konventionella sättet, men i mina ögon var han en mästare på ett annat sätt (som jag för tillfället är för sömnig för att försöka sätta ord på). Så länge inte en översättare lyckas uppnå samma effekt med det betydligt fattigare svenska språket så hör jag till dem som föredrar att läsa Ohlmarks översättning, dock väl medveten om språkskillnaderna och att det är en tolkning snarare än en översättning, vilket också var hans avsikt. Jag får nästan känslan av att man ansträngt sig för att förlöljiga språket extra mycket i den nya översättningen för att verkligen ta avstånd från Ohlmarks.

Men nej vad ledsen när jag läser det där Svenska är inte fattigare, bara annorlunda. Vilket visserligen inte gör någon skillnad när det gäller att översättta, något som låter bra på ganska simpel engelska gör det inte alltid på svenska, men det gäller ju åt båda håll; jag hjälper några med engelska som modersmål att lära sig svenska, och det kan vara ett rent helvete att få till något vettigt med rätt nyans när jag ska förklara vad något betyder.

Men jo, man har ansträngt sig extra mycket för att ligga så nära Tolkiens språk det bara går på det rent tekninska planet, just för att det var en av de saker som Ohlmarks kritiserades mest för. Och sen blev det kanske lite väl enkelt på sina ställen istället.

Jaja, om 30 år kanske vi får sen en ny översättning som är just en översättning, men där de även har gått lite mer på känsla

Jag förstår inte varföa man ska äversätta namnen överhuvudtaget. Det gör man inte i andra böcker. Det är ju dessutom bara vissa namn som är ändrade.

Att översätta handlar inte bara om att översätta ord för ord. Det gäller att hitta den svenska formuleringen av det engelska orginalet, precis som Thaeri skriver: "något som låter bra på ganska simpel engelska gör det inte alltid på svenska" Så att försöka ligga nära Tolkiens språk är inte någon särskilt bra utgångspunkt.

Ett exempel är ju talesätt Såg en intervju av en brittisk pilot, Han sa rakt översatt: "Vi spöade dom ut ur sina knäbyxor" det svenska uttrycket är ju närmast "Vi spöade skiten ur dem" det är ett typiskt exempel på att rak översättning inte alltid funkar.

Haha.. Misstänkte att någon skulle reagera när jag skrev så..  Missförstå mig inte bara, jag tycker jättemycket om svenska, och jag menar inte att det skulle vara ett mindre vackert, effektfullt eller stämningsskapande språk. Men nog är väl ändå engelskan ett större språk med större ordförråd och valmöjligheter vid författande och översättande? Hur många ord det finns i ett språk är naturligtvis omöjligt att uppskatta och man kan säkert hävda att det finns minst lika många ord i svenskan som i något annat. Men till saken hörde ju också ett villkor att språket skulle vara enkelt, avskalat och vardagligt och då hjälper det inte att man kan komma dragandes med massor av halvt bortglömda ord som visserligen kan räknas in i svenskans ordförråd, eftersom de i det här sammanhanget är irrelevanta. Därför tror jag att en svensk översättare har färre lämpliga ord att välja på för att uttrycka sig, om språket samtidigt ska hållas på en simpel och modern nivå, än någon som skriver en förlaga på engelska. Därmed är det lätt hänt att tonen och finurligheten blir lidande. Med det inte sagt att det skulle vara omöjligt att översätta Tolkien till avskalad, moderniserad svenska med bibehållen känsla och nyanser. Men då krävs det stor skicklighet och att man lägger ner mycket tid och arbete, för jag tycker inte att Andersson lyckas.

Ja precis, det vore intressant med en tredje översättning!

#15 Det kan jag hålla med om, men i det här fallet vill jag dra mig till minnes att Tolkien själv krävde att alla engelska namn skulle översättas..

#15, för att namnen i Tolkiens värld har väldigt speciella betydelser, och författarens själv ansåg att de SKA översättas. En översättning ska vara till för både de som inte kan originalspråket och de som kan men väljer att inte läsa böckerna på det språket, inte bara den sistnämnda gruppen.

Att översätta helt vanliga namn är inte helt ovanligt inom fantasy heller, oftast ser författaren det så att man inte alls pratar bokens originalspråk i fantasyvärlden, men dels är det lite väl mycket jobb att skapa egna språk, och dels ger inte namnen samma associationer, X'thloźn-g kanske är lika vardagligt i fantasyvärlden som Anders är för oss liksom, men läsaren reagerar väldigt olika på dem, och om boken då är på engelska och författaren har valt Andy… ja då får ju vi automatiskt kopplingen att man faktiskt pratar engelska i den här världen. Alltså inte alls det författaren tänkte sig, som bara ville visa på vilket vanligt namn karaktären har.

Till skillnad från böcker som utspelar sig i vår värld, eller en annan version av vår värld, där är ju karaktärerna från det land deras namn kommer ifrån och på deras språk.

Eller ja, man översätter väl fortfarande om vi gör det i vanliga världen, det är ju inte helt ovanligt att se någon från Skottland kalla sig Iain på skotsk gäliska och John internationellt till exempel, eller indiannamn som har en väldigt speciell betydelse behålls inte på lakota eller navajo eller vad det nu må vara, och många östasiater tar sig ett västerländskt namn som de kan använda i västvärlden, ofta ett helt vanligt som inte har något alls att göra med deras vanliga namn (inte ovanligt bland dem som pluggar östasiatiska språk att göra heller, fast tvärtom då).

Förr bytte man så gott som alltid nämn när man bytte språk, Johan på svenska blev John på engelska, Johann på tyska, Jean på fransa, Juán på spanska osv. Det är bara det att det bruket blir ovanligare och ovanligare, mest ser man det på namnen på olika regenter idag.

#16, man kan ju lägga sig nära fast med känsla också, men det verkar man ha misslyckats med här

#17, beror på vad det handlar om och även hur exakt man behöver vara, det finns måååånga tillfällen då svenskan är det språk som har fler uttrycksmöjligheter, och även är mer nyansrikt och detaljerat. Ta en såpass enkel mening som:

Jag gick hem till mormor.

den kan bli riktigt svår att översätta, dels har vi ju frågan om det är viktigt att ha med att det var just mormor, dels är det ju så att om det nu är det, hur behåller man samma avskalade uttryck?

I det första fallet förlorar engelskan en nyans, i det andra blir det fruktansvärt svårt att få med både nyansen och den enkla meningen.

Engelska har väl iofs ofta fler rötter för ord med samma eller väldigt liknande betydelse, men där kan vi ofta stoppa på fler böjningar, använda oss av sammansatta ord eller affix istället.

Jag tycker fortfarande inte att egennamn ska översättas. Ett namn är ett namn. Frodo Baggins är döpt till det. Inte Bagger eller vad det nu heter i nyaste versionen. Man översätter inte Gandalf, eller Aragorn till nåt annat.

Nej, Frodo Baggins var inte döpt till Frodo Baggins, han var döpt till Maura Labingi och sedan översatte Tolkien det till det namn vi alla känner

Gandalf, Aragorn, Galadriel och många andra har inte fått sina namn översatta till engelsklingande sådana då deras inte är på westron utan på andra språk.

Eller ja, det är premisserna för världen och verket i alla fall, att det har översatts från westron till engelska.

Som jag nämnde i #19 är det så att i fantasyvärldar pratar man oftast inget verkligt språk egentligen, utan verkliga språk får liksom agera stand-in och därför är det fullt berättigat att översätta engelska namn, de var ju inte på bokens originalspråk från början. Det här är väl det allra allra tydligaste exemplet på det då författaren faktiskt bemödat sig om att skapa originalnamnen också.

"Eller ja, det är premisserna för världen och verket i alla fall, att det har översatts från westron till engelska"

Eh… du vet om att det är en historia som Tolkien hittat på och skrivit på engelska från början?

Inom den värld han har hittat på och verken han har skrivit om den är det så att allt baserar sig på källor hämtade från den världen. Engelska existerar inte, utan författaren har översatt från westron till det, han har även låtit språket som talas i Rohan bli fornengelska då det är en riktigt gammal form av westron egentligen.

Man måste skilja på ett verks och en världs interna förutsättningar och dess externa. Internt ligger det till såsom jag har beskrivit, externt har Tolkien hittat på alltihop.

Och det är också därför man ska översätta namnen, anledningen till att de är som de är på engelska är att deras betydelse är viktig enligt författaren, hade han inte tyckt det hade han lika gärna kunnat använda dem han kom på på westron. De som inte betyder något varken för en engelsktalande eller en svensktalande.

Gillar du de engelska namnen bättre, läs då på engelska. En översättning ska framförallt vara till för dem som inte kan originalspråket, eller inte så bra i alla fall, och de ska inte behöva gå miste om saker bara för att de som kan båda råkar tycka att vissa saker låter bättre på originalspråk.

jag läser den på engelska, det är¨därför jag reagerat på översättningen.

Du har nog en mer seriös inställning till fanatasy än vad jag har!

Hehe, kanske.

Framförallt har jag läst diskussioner om det här med översättningar ganska mycket, och jag reagerar ofta också, men samtidigt förstår jag ju varför man översätter namnen, även om det inte alltid blir helt lyckat

Och var det någon som hade en väldigt seriös inställning till det hela var det Tolkien själv

Svarar #0 nu. Eftersom jag har den gamla översättningarna så vet jag inte om jag skulle kunna klara av att läsa böckerna på originalspråket.

Klart du kan, det är inte alls nån svår engelska. Vissa ord kanske, men inte nåt uppstyltad kringligt språk, som om man läser 1800-tals litteratur eller nåt. Helt ok.

Aaaah okej. Då kanske jag skall se om jag hittar den på Bibblan.

Jag hade inget problem att läsa det engelska orginalet trots att jag läst Ohlmarks översättning ett antal gånger. Det var bara när jag kom till slaget vid Pelennors slätt som jag hajade till och var tvungen att kolla i Ohlmarks översättning igen

#20 Att dra upp enstaka exempel som de klassiska grandmother/-father eller kanske svenskarnas favoritord lagom säger ju absolut ingenting om hur det verkligen ligger till. Sådana fall går ju att hitta i vilket språk som helst! Man kan kalla det måååånga fall där svenskan har ett större urval av uttrycksmöjligheter än engelskan, men jag undrar jag om det är så många jämfört med hur många fall det finns där motsatsen gäller.

Men återigen, jag tror absolut att det går att göra en mycket bra svensk översättning med ett enkelt språk, jag säger bara att det kräver mycket möda, tid och skicklighet, precis som all översättning gör! …om det nu är så viktigt att det är avskalat? En översättning är alltid en översättning och det viktigaste är inte att antalet ord, meningsbyggnad och ordval håller sig nära förlagan, utan att berättelsen ger läsaren samma upplevelse. Jag tycker inte nödvändigtvis att ett så likt språk som möjligt är något att sträva efter eftersom det ändå aldrig på långa vägar kan bli likvärdigt originalet. Ett slags mellanting mellan de båda svenska översättningarna hade väl varit att önska, men samtidigt har jag stor respekt för Ohlmarks arbete och tycker det är synd att han klantade till sig med häxkungens död för det känns som att kritiken mot det delvis fläckat ner även resten av hans vackra tolkning av Tolkien.

Nåväl, en annan tanke jag har kring nyöversättningen är att jag tycker att det är synd att man försökt att både modernisera språket OCH komma närmare Tolkien i samma översättning eftersom det blir ganska motsägelsefullt. Hade hellre sett två separata utgåvor, en med ett moderniserat språk för att alla ska orka ta del av böckerna, och en där man försökt hålla sig närmare Tolkien och därmed också behållt ett äldre språk som ju han brukade.

#31, det var bara ett lätt exempel att dra där en synnerligen enkel mening blir väldigt svåröversatt, men det dyker upp grejer varje gång jag chattar på svenska med de här engelska modersmålstalarna, antingen att det blir väldigt svårt att översätta överhuvudtaget, eller mer vanligt att man får formulera om grejer till något som ger en helt anna känsla, eller skippa ett par detaljer och kommentera efteråt exakt vad det betyder. Problemet är att komma på dem när man behöver ett exempel bara

Men ja, jag hävdar återigen att engelska inte är rikare och mer uttrycksfullt, bara annorlunda. Men de flesta svenskar ser det bara åt ett håll: när saker har översatts från engelska till svenska, åt andra hållet brukar de flesta inte översätta efter att de har slutat gymnasiet, antingen översätter man bara enskilda ord, eller så formulerar man saker direkt på det språket utan att behöva gå via svenska först. Plus att man fortfarande inte har engelska som modersmål, så det är svårare att upptäcka om någon detalj råkar bli fel, eller inte låter helt och hållet idiomatisk.

En kompis som har båda språken som modersmål (och har genomfört universitetsstudier i och om båda) säger samma sak, att det är ungefär lika svårt åt båda håll. Skillnaden är att hon märker mycket bättre när engelskan blir bara lite, lite off

----------

Om vi går till själva översättningarna igen så pratar du om att ge samma upplevelse, och det misslyckas ju båda de svenska versionerna med kapitalt; Ohlmarks ger det känslan av ett storslaget epos, Andersson blir för enkel och man får inte samma sagokänsla.

Ohlmarks tolkning… jag tycker personligen att det blir lite väl svulstigt då och då, men det hade jag tyckt om det varit hans eget verk också, och inget som jag har några större problem med. Det enda som jag verkligen stör mig på med den är att vissa figurer byter namn en eller flera gånger, det kan göra det lite svårt att hänga med ibland.

Annars är det länge sedan jag betraktade den som en översättning, men det gör det också lite svårt att förstå kritiken av Anderssons översättning när den liksom utgår från Ohlmarks tolkning; de är ju inte menade att vara samma sak alls, så vad figurer och platser heter i Ohlmarks version ska inte spela någon roll.

Och ja, ett mellanting hade nog varit att föredra, eller snarare… att man istället för språket hade försökt att överföra tonen från originaltexten, då hade en mer avskalad men ändå naturlig svenska kommit automatiskt, istället för att man får känslan av att läsa "klarstextversionen" av ett verk som inte har ett så extremt komplicerat språk till att börja med.

(Klartext = SR:s nyheter på enklare svenska än de vanliga nyheterna.)

Ohlmarks sket ju i tonen också liksom, så man kanske ska tänka sig det hela som en triangel istället

----------

Jag tror inte heller att man behöver ge ut en speciell översättning med moderniserat språk, så långt från dagens engelska ligger inte Tolkien även om det inte direkt är samma som den som talas på gatan. I engelskspråkiga länder är det vanligt att barn i tio- till tolvårsåldern läser Lord of the Rings, det borde inte vara omöjligt att fixa en svensk översättning som kan hålla sig till en lite äldre och litterär ton men ändå sådär lagom enkelt språk som Tolkien lyckades med.

Jag har läst översättningar av andra verk som har lyckats med just det, att man får en lite äldre känsla, utan att språket blir för komplicerat eller högtravande, så det borde ju inte vara omöjligt i det här fallet heller

Som jag redan skrivit ett antal gånger tycker jag inte att svenskan på något sätt är mindre uttrycksfullt eller rikt på det sättet. Jag råkade använda ordet fattigare om svenskan bara i den meningen att engelskan har FLER ORD (=fler faktiska ord att välja på), herregud jämför bara tjockleken på ordböcker. Vi må ha bättre och uttrycksfullare ord och uttryck och så vidare och jag har heller aldrig påstått något annat.

Jag menar inte att upplevelsen av språket ska vara densamma utan att historien, handlingen, ska kännas lika stark, och det gör den för mig i Ohlmarks trots det något svulstiga språket (ja, språkupplevesen är inte ett dugg densamma, men skit samma för mig för det kommer ändå aldrig bli Tolkiens språk. Alla svenska, japanska, franska, what ever versioner kommer alltid bara vara just översättnigar, tolkningar eller något annat hur bra de än är). Ohlmarks har inte Tolkiens ton, han använder det "svulstiga" språket istället, det blir för mig en annan väg till att ge språket lite karaktär. Skulle naturligtvis hellre se en enklare version som hittat rätt ton istället, men Andersson tycker jag varken har rätt ton eller någon annan krydda (i Ohlmarks fall det "svulstiga") som ger det lilla extra. Därför tycker jag att Ohlmarks är närmare Tolkien även om han använder andra metoder.

Nej, jag håller med om att en moderniserad version inte behövs, men nu var det ju 50-årsjubileeum och allt, så visst, det är förståeligt och helt okej att man vill göra en sådan, även om jag aldrig skulle vilja läsa den. Men när man nu gjorde ett försök att göra en tolkning/översättning med mer avskalat språk (bra!) så var det synd att den slog ihops med moderniseringen och därför kan jag inte riktigt räkna med Anderssons översättning. Jag föredrar Ohlmarks endast för att Anderssons inte ens känns som ett alternativ eftersom hans utgångspunkt till stor del var att göra språket modernt.

Ordböckers tjocklek kan man inte gå på, de beror helt och hållet på hur mycket man känner för att ta med. Det är vad jag vet få ordböcker på något språk som kan matcha SAOB till exempel, medan SAOL är ganska tunn

Och jag höll med om att engelska har fler rötter för ord med närliggande betydelse, vilket också kan vara en anledning till att ordböckerna för det språket ofta blir lite tjockare; ett sammansatt ord, eller ett ord avlett från ett annat brukar kunna förklara sig självt betydligt bättre än vad en helt annan rot gör.

Sen får jag ibland känslan av att man i Sverige ofta skyggar för att ta med det lite mer litterära, gammaldags eller regionala när man skriver, allt ska vara på någon slags neutral standardsvenska, även i översättningar av verk där författaren blandar ganska friskt beroende på vilken effekt h*n vill uppnå. Nu hör det visserligen inte till Tolkiens värld (vad jag kan komma ihåg i alla fall), men jag har läst mer än en bok där girl och lass båda har översatts till flicka, trots att tös eller jänta skulle vara mycket mer passande för det senare.

Jaja, det problemet har inte Ohlmarks tolkning i alla fall

Naturligtvis, det är jag väl medveten om, men jämför man ett förlags svensk-engelska Lexikon med motsvarande engelsk-svenska så är det oftast en betydlig skillnad i antalet ord man tyckt varit tillräckligt relevanta för att ta med.

Just antalet rötter för ord tycker jag möjliggör mer nyanser och variation än att klippa och klistra med färre rötter även om man kommer fram till samma betydelse.

Ja det håller jag med om!

Engelskan är väl det språk som är den största mixen av alla andra språk. Det finns massor med latin i den "vanliga" engelskan och stort inflytande av germanska, skandinaviska, sydeuropeiska och asiatiska språk. Inte konstigt om de har att välja mellan.